In public...

Sitter här i lugnan ro och kikar runt till lite olika bloggar jag följer och sidor jag gillar att surfa omkring på. Så vänder jag mej om och tittar ut i parken utanför fönstret. Då sitter/ligger det två hurtbullar (Är det svenska eller dalmål?) utanför vid en parkbänk. Det görs armhävningar, knäböj och diverse andra övningar mot bänken. Jag tänker för mej själv att så skulle jag aldrig kunna göra. Jag och maken hör inte till de par som löptränar tillsammans (Jag löper inte alls) inte heller skulle vi få för oss att stanna och köra lite styrka under vårt löppass (OM vi nu skulle löpa tillsammans). Jag är lite för feg. Tänker för mycket på vad folk tänker och tycker.
Jag är lite rädd för de som skulle kunna se oss. Bara tanken på att jag skulle ha varit tjejen utanför fönstret och hon skulle suttit här och bloggat om mej är mycket skrämmande.

Jag trivs bäst i gymmet. Där syns man också... men inte på samma sätt.
Jag trivs definitivt inte på en löprunda oavsett åskådare eller ej.

Ps: Jag beundrar tjejen och killen utanför fönstret. Önskar att jag var lite mera så. Lite mera gjord för löprundor.